Nu har allt som heter familj åkt tillbaka till sina bon och jag vet vad som väntar mig, ett fjorton dagar långt jobbmarathon. Pengar är pengar och lär behövas när snön lägger sig som ett lättare duntäcke över Stockholm och jag sitter på tåget mot kallare landskap.
Nu sitter jag med en klump i magen, jag måste även tacka nej till ett jobb jag blivit erbjuden. Sorry Ville, det verkar inte som vi kommer bli arbetskamrater denna gång heller.
Nu ska jag äta, lyssna på musik och vänta på att det blir kallt som satan.
Kul att du håller fanan högt massförstörelsevapen!
SvaraRadera